Livet med en shiba

Har inte skrivit på denna blogg på mycket länge men igår blev behovet starkt. Läste ett inlägg på en shibasida på facebook där en kvinna frågade om rasen shiba och där hon fått uppfattningen att rasen är omöjlig att kommunicera med, beter sig som "as" m m. Jag kände att den bilden av en shiba måste jag visa på motsatsen eftersom vi nu under två år haft den finaste goaste hunden man kan tänka sig i vår ägo.

Som med alla hundar och raser handlar det om hur man själv är och hur mycket tid man är beredd att lägga ner på träning och aktivitet. Vår Zelda trivs bäst när hon får vara en del i familjen. Hon är nyfiken och överlycklig när det är dags för nya upptåg och utflykter.

Att man inte skulle kunna kommunicera med denna ras är helt absurt. De är så lyhörda och känsliga för uttryck och kroppsspråk. Zelda och jag har gått flera valpkurser och lydnadskurser och alltid har hon visat en vilja att göra sitt bästa. Genom denna träning har vår relation utvecklats och även om jag är medveten om att vi skulle kunna utveckla den ytterligare och ta träningen ett snäpp till är vi väldigt nöjda med att ha klarat ett allmänlydnadsprov och tränar tillsammans för att ha kul ihop.

Vi har även prövat på andra aktiviteter som nosework och viltspår och i båda dessa aktiviteter ser jag en hund med driv och självständighet i arbetandet.

Jag ser överhuvudtaget inget hinder att kunna träna med en shiba i alla möjliga olika aktiviteter. Det handlar bara om tiden som du själv är villig att lägga. Vi har nöjt oss än så länge med att träna för att det är roligt och för att aktivitet ger en nöjd hund. Det som kanske skulle vara roligt att pröva i framtiden är Rallylydnad just för att bättra på relationen mellan oss ytterligare.

Visst har shiban ett speciellt uttryck och sina speciella egenheter men i mina ögon är det bara charmigt. En hund med stor vilja och integritet. Zelda kommer e x  inte och lägger sig självmant i knät för att bli klappad men har hon väl blivit infångad får man inte sluta.

Hon sover alltid nära och kan komma och krafsa med sin tass på våra händer för att bli klappad på magen. Ända sedan hon var mycket liten har vi socialiserat henne och hållt på med henne vilket gjort att vi har en hund som är nyfiken på och älskar människor. Flera barn i vår närhet har övervunnit sin hundrädsla tack vare Zelda.

Även om Zelda är en familjemedlem och allas vår hund så är det mig hon tyr sig till mest och mig hon lyssnar på. Känner hon sig osäker eller liknande så är det mig hon följer hack i häl. Och i 90 fall av 100 så kommer hon när jag ropar på henne. Zelda älskar våra promenader lika mycket som jag älskar dem men varje gång vi skall gå ut gömmer hon sig för hon gillar inte att få på kopplet. Hon älskar att springa efter kottar, bollar och leksaker men finner ingen mening i att hämta tillbaka dem till den som kastat.Zelda går bra ihop med nästan alla hundar men är de för på som exempelvis valpar kan vara säger hon ifrån.

Med en shiba i familjen känner man sig alltid välkommen när man kommer hem. Hon skäller nästan aldrig utan viftar på svansen, lägger ner öronen i flygplansläge och sätter igång ett morrande ljud. Helst vill hon hälsa genom att ta min arm i hennes mun men en leksak, vante eller dylikt uppskattas också att bära runt på i hälsningscermonin. Vi brukar kalla henne för vår prinsessa eller drottning då det är en så ståtlig liten varelse som vet vad hon vill. Allt detta som jag beskrivit gör att detta är en hund som kryper in i ens hjärta och jag är så evinnerligt glad att vi valde just denna ras som vår första hund.